Axel har tandsprickning, sover oroligt och ammas massor under natten. När han vaknar sextiden är blåsan sprängfull och när lata jag
ger bröstet för att köpa mig tio minuter till i sängen, kommer lite kiss i engångsblöjan.
Det tycker Axel att är pinsamt, och så gnäller han och gråter och jag bär hastigt honom till toan så att han får kissa ordentligt.
Vi har testat med en potta vid sängkanten, men grabben har ett sånt tryck i blåsan på morgnarna att kisset skvätter upp halvvägs över magen, så det gillar han inte heller. Därför toan först på morgonen, sedan sätter han sig på pottan under resten av dagen.
Att kissa på natten funkar inte heller. "Ska vi gå på pottan?" har varit min morgonfråga så länge att han associerar pottan med morgon, och vaknar till så ordentligt att han inte somnar om på en timme eller två på natten. Det är ingen av oss riktigt förtjust i, så vi har använt nattblöja av den orsaken.
När Axel i perioder har sovit lugnare och därför inte ammats så mycket, har han hållit sig helt bra under natten och vi har återanvänt samma torra blöja en-två-tre nätter. Men nu har vi både flyttat och varit sjuka, så det har gjort nätterna oroligare till råga på allt tandsprickningselände.
Det enda som hjälper är väl att masa sig upp genast när Axel visar livstecken vid sextiden, och gå till kalla toaletten med det iskalla golvet... Jag vill ha golvvärme!
