Naturlighet och beröm!

Här kan även ni som inte är registrerade ställa frågor eller komma med kommentarer. Välkomna!

Moderatorer: melon, Veronika, SkogsKajsa, feber

Naturlighet och beröm!

Inläggav Hemmamamma » sön nov 26, 2006 15:44

Naturlighet och beröm!

Våra flickor, nu 2 respektive 4,5 år, har båda fått göra ifrån sig på pottan från fyra månaders ålder. Inte för att jag hade hört talas om EC, utan för att detta är något helt naturligt, som jag alltid känt till. Jag är nämligen född på 60-talet, då det fortfarande var en självklarhet såväl att barnen sattes på pottan när vi började kunna sitta som att se till att vi blev blöjfria innan två års ålder i alla fall. Själv fick jag en bror på 80-talet, och också han fick sitta på pottan från det han var ett halvår, vilket ledde till att han var nattorr vid åtta månader och dagtorr innan ett års ålder. För mig var det därför helt självklart att erbjuda mina barn samma möjlighet. Jag kan bara inte förstå hur snabbt denna kunskap tycks ha gått förlorad i Sverige. Nu låter det ju som att det är en nyhet… Jag är helt chockerad över att det finns barn som hänvisas att göra ifrån sig i blöjan i flera år! Jag förstår inte heller hur det kan komma sig att personalen på BVC inte informerar föräldrar om fördelarna med att erbjuda pottan tidigt och nackdelarna med att använda blöjan som ställföreträdande potta! I många fall tycks det ju som att personalen själva saknar denna kunskap och till och med intresse för att ta till sig denna!

Jag tycker det är bra att det finns en hemsida som tar upp detta viktiga ämne. Tack Kajsa! Det enda jag vänder mig mot vad gäller metoden ”EC”, är inställningen att man skulle underlåta att ge barnet beröm bara för att det gör något naturligt. Som pedagog vet jag verkligen värdet av att ge barnen beröm och att ofta, ofta tala om för dem hur duktiga de är. Frasen ”Åh, vad duktig du är!” är den i särklass mest använda i vårt hem! Det spelar ingen roll om berömmet gäller naturlig utveckling som att lära sig lyfta huvudet, sitta själv, krypa, gå eller att göra ifrån sig på pottan. Beröm är något positivt och oerhört viktigt för barnets utveckling! Teorierna om att barnet skulle börja trotsa för att det fått beröm, avfärdar jag som rent nonsens. Ett barn som fått möjlighet att göra ifrån sig på potta eller toalett från spädbarnsåldern ser ju detta som något naturligt och positivt och gör det ju för sin egen skull. Våra flickor har fått jättemycket beröm när de gjort ifrån sig på pottan, precis som de fått det för allt annat vi föräldrar velat uppmuntra. Pott- eller toalettbesöken har dock aldrig någonsin varit föremål för något trots hos någon av flickorna, och då har vår äldsta flicka ändå varit mycket trotsig i andra sammanhang.

Hemmamamma
Hemmamamma
 

Inläggav SkogsKajsa » sön nov 26, 2006 16:34

Oj vilket jätteintressant och tänkvärt inlägg!
Tack så mycket för både beröm och kritik! Det är sånt som gör vår sida bättre och mer informativ! Jag klipper direkt ut din text om beröm och lägger den i tråden "Att berömma eller inte"!

Jag skulle jättegärna vilja veta mer om hur man gör när man pottar små barn på ditt sätt! Har barnet blöja ändå? Hurpass säkra har de varit vid 1 år? (Lukas är ju EC:ad sen 2 månader och blöjfri nu vid 1,5 år, men olyckor händer då och då.). Tror du att det skulle gått bättre för oss om vi bortsett från råden om att inte berömma och istället brett på det?
Jag är jättenyfiken och tycker det är så synd att sånthär gått förlorat i sverige!
Bild Bild

Man får vara som man är när man inte blev som man skulle :-)
Användarvisningsbild
SkogsKajsa
Forumfixare
 
Inlägg: 3403
Blev medlem: mån sep 26, 2005 08:16
Ort: Värmland

Inläggav tinaw » sön nov 26, 2006 19:38

Jag både håller med och inte. Att ge mycket beröm för ett litet barn som kissar i pottan kan ge den oönskade effekten att barnet känner sig misslyckat de gånger kisset inte kommer och berömmet uteblir. Att inte berömma vid pottan handlar inte om trots så mycket som om prestationsångest.

Däremot kan jag hålla med om att barn behöver olika grad av beröm och bekräftelse. Så likaväl som jag säger "Bra gjort!!" med jätteentusiastisk röst till min ena dotter säger jag ganska neutralt "där kom kisset" till hennes yngre bror. För att de är olika. För henne är det viktigt med beröm i alla former. Han tycker mest att man överdriver.

Men sen känner jag spontant att jag ogärna visar en känsla som inte är äkta. Jag blir inte superduperjätteglad över kiss i pottan, precis som jag inte blir speciellt ledsen över inget kiss i pottan. Det är en vardagsgrej, inte något som behöver betonas. Man kissar för att man är kissnödig. Jag tror att barnets egen kroppskänsla räcker fint som belöning för de flesta :-D
Tina m Hannah 07 Noah 05 Thilda 03 Samuel 99 o tre till
BÄRAnÄRA - sy bärsjal själv!
Användarvisningsbild
tinaw
Hakuna Matata
 
Inlägg: 788
Blev medlem: ons sep 28, 2005 20:22

Inläggav SkogsKajsa » sön nov 26, 2006 19:44

Åååh nu var du sådär smart också tinaw! Jag editerade under berömma-tråden igen :green:
Bild Bild

Man får vara som man är när man inte blev som man skulle :-)
Användarvisningsbild
SkogsKajsa
Forumfixare
 
Inlägg: 3403
Blev medlem: mån sep 26, 2005 08:16
Ort: Värmland

Mer om beröm...

Inläggav Hemmamamma » mån nov 27, 2006 19:33

Mer om beröm...

Visst är det märkligt att detta med pottan blivit så tillkonstlat och psykologiserat i blöjindustrialiserade länder! Den andra förklaringen till varför man inom EC-metoden väljer att låta bli att berömma barnet när det gör ifrån sig på pottan, blir jag mer förskräckt över än den där om trotset…

Helt oavsett om det gäller pottsittning eller något annat, så tycker jag att det är helt förfärligt om föräldrar medvetet undviker att berömma sina barn av rädsla för att uteblivet beröm skulle kunna leda till prestationsångest. Däremot håller jag med om att beröm, precis som andra yttringar, skall vara ärligt menat och falla sig naturligt.

Själv tycker jag dock att det mesta barnen gör under sitt första levnadsår är helt fantastiskt och därför förtjänar översvallande beröm. Oerhört viktigt i all kommunikation med barn är ju att ordens innehåll stämmer överens med talarens tonfall och mimik. Personligen använder jag mycket ofta ordet ”duktig” när jag berömmer, men en stolt yttrad kommentar av annat slag, kan givetvis fungera på samma sätt. Att man som förälder är tydlig med att visa vad man tycker, tänker och känner, ser jag som god pedagogik, som skänker trygghet åt barnet!

Dessutom är ju detta med beröm självreglerande. Lika lite som man fortsätter att berömma barnet för att det kan gå, när det väl lärt sig detta, så fortsätter man ju inte heller i all evighet att vara lika begeistrad inför barnets toalettbestyr…

Hemmamamma

P.S. Jag återkommer till dig, Kajsa.
Hemmamamma
 

Inläggav tinaw » mån nov 27, 2006 23:06

hemmamamma, jag tror vi menar ungefär samma sak. Jag blir alldeles knäpp på vuxna som berömmer barn för berömmandets skull, det blir så "nu-var-du-vuktig-lilla-vän-klapp-på-huvudet" så jag blir alldeles illamående! Och det har jag känt under hela mitt liv alltså, jag mins hur jag som barn undrade hur dumma vissa vuxna kunde vara, eftersom de berömde en för helt självklara saker. Men naturligtvis måste man visa sina barn uppmärksamhet och uppskattning!
Tina m Hannah 07 Noah 05 Thilda 03 Samuel 99 o tre till
BÄRAnÄRA - sy bärsjal själv!
Användarvisningsbild
tinaw
Hakuna Matata
 
Inlägg: 788
Blev medlem: ons sep 28, 2005 20:22

Inläggav Yonez » tis nov 28, 2006 08:33

nu slänger jag mig in i diskussionen :-)

Har funderat rätt mycket på det där med beröm och varför man i alla andra sammanhang skall berömma så mycket men ej vid ec. Har kännts lite fel. men sen har jag tänkt på att jag i bland tar lillen på pottan fast det sen visar sig att han inte alls var kissig. Brukar jag då berömma kan han ju bli ledsen om han denna gång inte får beröm (för det blir ju svårt att kissa om man inte är kissig). Så jag är lite kluven och kan inte bestämma vilket som blir bäst.
Användarvisningsbild
Yonez
www.villsjalv.se
 
Inlägg: 290
Blev medlem: sön maj 21, 2006 12:30

Inläggav tinaw » tis nov 28, 2006 10:45

Jag ställer mig lite frågande till att man ska berömma så mycket i alla andra sammanhang också. Jag är mer inne på samma tänkt som tex Juul, att jag delar hellre glädjen än berömmer prestationen. Om Thilda tex klättrar högt upp på klätterställningen säger jag hellre "Oj vad högt upp du kom! Va roligt du har det!" med glädje i rösten än "Vad du är duktig som klättrar så högt.". Det beror på att när hon tittar mot mig från toppen tolkar jag hennes glädjestrålande ansikte som "Titta, vad jag har roligt!", inte som "nu var jag väl duktig?". Och då vill jag bekräfta hennes känsla, inte poängtera att hon har åstadkommit något som gör mig glad (för det är ju inte så det är).
Tina m Hannah 07 Noah 05 Thilda 03 Samuel 99 o tre till
BÄRAnÄRA - sy bärsjal själv!
Användarvisningsbild
tinaw
Hakuna Matata
 
Inlägg: 788
Blev medlem: ons sep 28, 2005 20:22

Inläggav Veronica » tis nov 28, 2006 20:24

Många tänkvärda ord här...

Jag berömmer helt enkelt för att det är det naturliga för mig. Det kommer spontant. När Isak kissar och klappar i händerna för att visa att han är klar så klappar jag också i händerna några gånger för att visa att jag förstått och så säger jag Bra Isak! och det menar jag.

När Isak är trött mitt i natten och helst vill fortsätta och sova, fast jag vet att hon är kissnödig och jag försöker få henne att gå med på att sitta på pottan en liten stund till så säger jag alltid Min duktiga lilla tjej! när jag lägger ner henne. För jag tycker hon är så duktig som kämpar på och kissar på pottan fast hon är så trött! :heart:

Jag tror det viktigaste är att göra det som faler sig naturligt. Om man försöker tvinga in sig själv i en mall så känner barnet det och då blir det fel.
Mamma till sjalbarnen Isak 2004 och EC-tjejen Nora 2006 Bild
Användarvisningsbild
Veronica
350 - Storbajsare
 
Inlägg: 402
Blev medlem: fre apr 07, 2006 13:58
Ort: Uppsala

Inläggav SkogsKajsa » tis nov 28, 2006 20:33

tinaw skrev:Jag ställer mig lite frågande till att man ska berömma så mycket i alla andra sammanhang också. Jag är mer inne på samma tänkt som tex Juul, att jag delar hellre glädjen än berömmer prestationen. Om Thilda tex klättrar högt upp på klätterställningen säger jag hellre "Oj vad högt upp du kom! Va roligt du har det!" med glädje i rösten än "Vad du är duktig som klättrar så högt.". Det beror på att när hon tittar mot mig från toppen tolkar jag hennes glädjestrålande ansikte som "Titta, vad jag har roligt!", inte som "nu var jag väl duktig?". Och då vill jag bekräfta hennes känsla, inte poängtera att hon har åstadkommit något som gör mig glad (för det är ju inte så det är).


Det låter som samma teori som sambon hörde om, att man inte ska va duktig utan ha roligt eller må bra. Poängtera inte vad duktigt barnet är som äter utan hur gott det känns i magen när man äter, typ.

Jag har inte så mycket minnen sen jag var liten men jag vet att när jag var kanske 7 eller nått så var jag mammas lilla piga väldigt mycket och älskade att hjälpa henne och få beröm. Men tillslut så började jag intressera mej för andra saker mer och tyckte inte det var så roligt att bara ajg hjälpte mamma jättemycket när ingen av syskonen gjorde det så mycket...men jag mådde jättedåligt ändå eftersom mamma varit så stolt över mej och tyckt jag var så duktig och sen orkade jag inte vara det längre... En nackdel med berömmandet ur min verklighet.
Bild Bild

Man får vara som man är när man inte blev som man skulle :-)
Användarvisningsbild
SkogsKajsa
Forumfixare
 
Inlägg: 3403
Blev medlem: mån sep 26, 2005 08:16
Ort: Värmland

Inläggav Pétronille » tor nov 30, 2006 13:21

Men jag har bestämt förmig att Ingrid Bauer menar att man SKA berömma bebis då den gör ifrån sej på pottan? Så har i alla fall jag gjort i tron att jag följt hennes råd... :ops: Är det nån som vet mer?
mamma till Salome född den 29 april 2006
Användarvisningsbild
Pétronille
10 - Skitnyfiken
 
Inlägg: 14
Blev medlem: lör nov 25, 2006 20:02
Ort: Stockholm


Återgå till Gästrummet

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst

cron