Fördelar med att inte gå på dagis sökes!

Snack om precis allt möjligt!

Moderatorer: melon, SkogsKajsa

Inläggav pelikan » tor jun 18, 2009 14:59

Jag förstår dig. Jag vet bara inte vilket val som är bäst för mig / oss. Om man får tre barn med tre års mellanrum och är hemma tills det yngsta fyller tre, då är det nio år. Det är mycket om ens yrkesliv ska bestå av fyrtio år för att få någon pension. För inte är barnpassning hemma pensionsgrundande (till skillnad från när man passar andras ungar! :hopmad: ) Det är krasst att tänka på pengar, men om partnern råkar ut för en olycka eller (gud förbjude) går bort??? För att inte tala om att leva på en lön till vardags... Men det går, det vet jag.

Förresten, vad tycker din man? Hur mycket arbetar han? Är han avundsjuk och tror att du har semester hela tiden, eller förstår han vilket arbete du utför? Just det senare tror jag att min man inte skulle, och det bidrar mycket till att jag inte vill vara hemma (nu när jag tänker efter).
Användarvisningsbild
pelikan
150 - Pissråtta
 
Inlägg: 180
Blev medlem: mån sep 15, 2008 13:14
Ort: Antony (Paris)

Inläggav Hemmamamma » tor jun 18, 2009 15:49

pelikan skrev:Förresten, vad tycker din man? Hur mycket arbetar han? Är han avundsjuk och tror att du har semester hela tiden, eller förstår han vilket arbete du utför? Just det senare tror jag att min man inte skulle, och det bidrar mycket till att jag inte vill vara hemma (nu när jag tänker efter).


Min man är väldigt mycket för jämlikhet. Det är inte bara ord för honom, utan verklighet. Min svärmor får man väl kalla "feminist" och hon har lyckats väl i sin uppfostran, om man säger så. :lol: Min man tycker att det känns tryggast om vi båda har jobb, men han respekterar mina åsikter i frågan. De åren någon av oss var hemma på heltid (tills vår yngsta var knappt 3 år) så jobbade min man 80 och jag 20. Nu jobbar han heltid och drar samtidigt det tyngsta lasset här hemma - men han ser och uppskattar minsann allt vad jag gör här hemmavid också. När jag nu jobbat deltid har han alltid varit hemma för vård av barn när barnen varit sjuka, eftersom han tycker att mitt arbete är så viktigt. Och när han är hemma med barnen så lyckas han alltid hinna med en massa hemarbete också, som att städa, rensa i köksskåpen, baka, sy i knappar i kläder och en massa annat som han ser behöver göras... Och jag ser och uppskattar allt vad han gör!
:ls:
Hemmamamma
Hemmamamma
350 - Storbajsare
 
Inlägg: 782
Blev medlem: sön jan 28, 2007 21:24

Inläggav pelikan » fre jun 19, 2009 11:31

Min svärmor är hemmafru och har inte lärt sina söner någonting. De är ju män, och kan inte sån't där. Hon är dock bättre än sin svärmor, som bredde frukostmackorna åt sönerna! Min svärfar åkte till jobbet vid sju och kom hem efter åtta, när han inte arbetade på annan ort. Min man har lärt sig mycket (bara under det senaste halvåret har han lärt sig så mycket!) men med såna förebilder, skulle jag inte våga vara hemma med barn. De är underbara, mina svärföräldrar, men de har inte levt ett sånt liv som jag skulle vilja ha, och jag vill inte förstärka de rollerna, som min man har sett hela sitt liv. Tänk om han hade kunnat ha några pappamånader... Det hade varit så nyttigt! Kanske med ett tredje barn i Sverige? (Det andra kommer väl i Tyskland, om vi flyttar dit.)
Användarvisningsbild
pelikan
150 - Pissråtta
 
Inlägg: 180
Blev medlem: mån sep 15, 2008 13:14
Ort: Antony (Paris)

Inläggav Hemmamamma » fre jun 19, 2009 20:35

Visst kan uppfostran spela in, såsom jag väl blivit mer eller mindre indoktrinerad till att verkligen ta alla risker med tidig förskolestart och långa dagar i gruppverksamhet på fullaste allvar och min man blivit indoktrinerad på liknande sätt till jämlikt tänkande och agerande. Men min bror är minst lika bra på det senare, som min man, och under vår uppväxt har det minsann varit gamla värderingar i vardagslivet, om man säger så. Jag tror att det är svårt för nutida svenska män att vara något annat än just jämställda. Det är väl knappast något annat som är gångbart här.

Sedan måste jag ju tillägga att jag värderar hemmamammalivet så oerhört mycket högre än förvärvsarbete. Tiden med barnen går liksom inte att värdera i pengar eller ens jämföras med ett förvärvsarbete. På jobbet kan man alltid ersättas av någon annan, medan man som förälder är oersättlig för sina barn. Ibland tycker jag att det verkar som att man i Sverige måste ha överlevt en livshotande sjukdom eller olycka för att få erkännas uppskatta de verkliga värdena i livet. Har man inte gjort det verkar omgivningen tycka att det är märkligt att man gör denna prioritering. :hmm: Själv tycker jag det är märkligare att inte fler gör det.

Det har varit mycket prat om pensionspoäng här. Vem vet om man ens får leva och ha hälsan så länge... Får jag det, så jobbar jag gladeligen betydligt längre än till 65, men nu, när barnen är små så har jag verkligen andra prioriteringar. Nu menar jag givetvis inte att man skall försumma ekonomin för att leva enbart i nuet. Givetvis måste man vara om sig och kring sig, leva sparsamt och se över vilka försäkringar man har för oförutsedda händelser och så, men argumentet att jobba mycket under småbarnsåren för att ha god ekonomi när man blir pensionär känns väldigt långsökt för min del. Tilläggas bör väl också att vi här i Sverige har det så oerhört väl förspänt när det gäller sociala förmåner såsom kostnadsfri sjukvård och tandvård för barn, kostnadsfri allmän förskola och skola ända upp till universitetet, generösa barnbidrag och studiebidrag o.s.v. Och "barnår" är som sagt pensionsgrundande här tills barnen är fyra år.

Att det sedan är än mer ekonomiskt fördelaktigt att båda föräldrarna förvärvsarbetar och lämnar barnet till subventionerad barnomsorg är väl i alla fall som jag förstått det, en av anledningarna till att det är så oerhört vanligt i vårt land. Återigen vill jag hänvisa till boken "Tid för barn?" som behandlar också dessa aspekter.
Senast redigerad av Hemmamamma tis jun 30, 2009 21:18, redigerad totalt 1 gång.
Hemmamamma
Hemmamamma
350 - Storbajsare
 
Inlägg: 782
Blev medlem: sön jan 28, 2007 21:24

Inläggav Hemmamamma » tis jun 30, 2009 21:09

Nu har jag läst mer i boken Tid för barn? av Per Kågeson och vet ni vad - Han hänvisar även till Anna-Lena Hellströms studier om barns potträning vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus (som vi här på forumet också gärna hänvisar till). Låt mig citera något från detta avsnitt: "...Forskarna menar att det är de vuxna som styr barnens utveckling. Dagens blöjor håller tätt bättre och det finns mindre tid för potträning, som forskarna anser bör inledas när barnen är ungefär 18 månader gamla. En konsekvens av den sena avvänjningen från blöja är infektioner i urinvägarna och sämre hygien." Kågeson tar upp problemet med att blöjbarn sprider magsjuka på förskolorna. Han pekar också på den låga personaltätheten och drar slutsatsen: "Att det knappast finns tid för tidig potträning är ingen orimlig misstanke."
Hemmamamma
Hemmamamma
350 - Storbajsare
 
Inlägg: 782
Blev medlem: sön jan 28, 2007 21:24

Inläggav Hemmamamma » mån jul 06, 2009 09:58

rosalin skrev:Vi satte embla på dagis vid 16 månader (alltså före 18 månadersgränsen som många säger är jobbig att skola in efter). .


I boken Tid för barn? åberopar Per Kågeson forskning som visar att "separationsångesten hos många barn når sin kulmen vid 12-18 månaders ålder" Här står att läsa att: "Många barn placeras på dagis mitt under den fas där vi vet att barnet är som mest känsligt för skilsmässa och där behovet av trygghet är som störst." Sammanfattningsvis menar Kågeson att: "Mycket talar för att debut före cirka två års ålder om möjligt bör undvikas, eftersom barn i åldern ett till ett och ett halvt år är särskilt känsliga för kontakter med främmande personer. Först från cirka två och ett halvt års ålder är det möjligt att genom samtal förbereda barnet på dagisvistelsen."

rosalin skrev:Embla fullkommligt älskar sitt dagis och har gjort från första sekunden vi kom dit. /.../Har man inte ett barn som älskar dagis så är det väl ingen ide att ha det där om man inte måste. Men jag ville ändå få fram att det faktiskt finns barn som verkligen gillar dagis. Och ja, hon tycker att et är roligare än att gå hemma med mamma. Sen säger jag inte att hon inte vill vara med sin mamma, men det är ingen nackdel at hon får leka av sig lite ett par dagar i veckan.


Här skriver Kågeson: "Det är väl känt att barn redan vid tidig ålder stimuleras av att träffa andra barn. Den avgörande frågan är hur detta behov bäst kan tillgodoses - Det finns knappast något som talar för att det bäst sker i grupper om 15-2o jämnåriga småbarn eller att barnens behov av varandra är så omfattande redan vid ett eller två års ålder att de behöver vara tillsammans i 6-10 timmar per dag." ... "Man måste fråga sig vilket stöd det finns för teorin om att dagis är bara för noll till tre-åringar? Jag har inte kunnat hitta några belägg för att det är bättre att de minsta barnen är på dagis än att de är hemma." Kågeson ger massor av exempel på olika negativa aspekter vilka sammanfattas: "Man bör av den vetenskapliga litteraturen kunna dra slutsatsen att dagis, särskilt i stora grupper och med få vuxna, kan vara skadligt, i varje fall för de mest känsliga barnen."

Det är ju i sammanhanget också viktigt att komma ihåg att riskerna för stressrelaterade problem, bullerskador och infektionsrisker inte är mindre för att barnen tycker att det är roligt på dagis. Kågeson skriver angående infektionsriskerna: "Många föräldrar är kanske omedvetna om sambandet eller hoppas att just deras barn ska vara bland de mest infektionståliga. Myndigheter och politiker kan däremot knappast vara okunniga om sambandet mellan tidig dagisstart och fysisk ohälsa." Det står mycket mer att läsa om detta liksom om buller, stress och anknytning och alla möjliga aspekter - även om riskerna med att barnen går med blöja långt upp i åldrarna.

Jag rekommenderar verkligen denna bok. Nalle-Maja, du som ville ha något att sätta i händerna på din man. Det här är den boken! :tumup:
Hemmamamma
Hemmamamma
350 - Storbajsare
 
Inlägg: 782
Blev medlem: sön jan 28, 2007 21:24

Stanna hemma om du kan...

Inläggav Pugsey » ons jul 08, 2009 21:26

Jag tänkte bara flika in lite snabbt och peppa er som kan att vara hemma, hade jag haft möjlighet att vara hemma längre med min lilla älskling så hade jag naturligt vis varit det....passa på :tumup: . Vi försökte att dra ut så länge som det gick på dagar, levde snålt minst sagt men kunde ändå inte vara hemma lika länge som jag velat. Nu måste jag bara få säga att jag gått ner i tid och vi har pusslat så att dagarna blir så korta som möjligt och sån tur är så trivs lillan som en fisk i vattnet på fsk och det har nu innan sommaren fungerat jättebra med ecandet.....men jag råder er ändå att stanna hemma om ni kan som sagt...
Pugsey
10 - Skitnyfiken
 
Inlägg: 35
Blev medlem: mån jul 21, 2008 18:58

Inläggav nallemaja » tor jul 09, 2009 07:12

Hemmamamma: Jag ska genast köpa boken! :tumup:

För övrigt kanjag tala om att jag har börjat jobba ca 30% och Lillens pappa fortsätter jobba sina 80%

För övrigt så måste jag faktiskt säga att jag tror att folk nu förtiden är så besatta av att ha massa dyra tkniska prylar, gigantiska hus, varsin ny bil (allt med dyra lån :whut: ) att jag blir alldeless :hopmad: :this:
Vad är det som är så svårt med att säkna sin levnadsstandard ett par snäpp och faktiskt försöka klara sig på en månadslön istället för att vara beroende av två?
Initiativtagare till den kommande svenska ec-handboken
Bild
Kanske min blogg kan muntra upp? http://tokiga-familjen.blogspot.com/
Användarvisningsbild
nallemaja
250 - Pottsork
 
Inlägg: 267
Blev medlem: ons apr 23, 2008 15:43

Inläggav shalita » tor jul 09, 2009 21:36

nallemaja skrev:Hemmamamma:
För övrigt så måste jag faktiskt säga att jag tror att folk nu förtiden är så besatta av att ha massa dyra tkniska prylar, gigantiska hus, varsin ny bil (allt med dyra lån :whut: ) att jag blir alldeless :hopmad: :this:
Vad är det som är så svårt med att säkna sin levnadsstandard ett par snäpp och faktiskt försöka klara sig på en månadslön istället för att vara beroende av två?


:iagree: :iagree: :iagree:
Bild
Bild
EC - tygblöjor - bära nära
Användarvisningsbild
shalita
150 - Pissråtta
 
Inlägg: 187
Blev medlem: tor dec 21, 2006 14:51
Ort: Örnsköldsvik

Inläggav pelikan » tor jul 30, 2009 12:43

Försök att förklara det för min man...

Å andra sidan måste jag påpeka att en trea i Stockholm kostar lika mycket som en villa i vissa mindre städer. Och att jag själv skulle ha gått i taket av att vara hemma med Gabriel, isolerad från andra vuxna... (Eller med andra hemmafruar, med vilka jag skulle kunna diskutera varken kultur eller vetenskap.)
Användarvisningsbild
pelikan
150 - Pissråtta
 
Inlägg: 180
Blev medlem: mån sep 15, 2008 13:14
Ort: Antony (Paris)

Inläggav Hemmamamma » sön aug 02, 2009 08:44

...men om man nu tycker att ens egna personliga behov är så viktiga, så får man väl som föräldrar, efter bästa förmåga, försöka dela på omsorg av barn respektive förvärvsarbete, så att inte barnets behov av föräldrarnas omsorg åsidosätts.

När föräldrar pratar om att de skulle "gå i taket" av att vara hemma och ta hand om sina egna barn, tror ju jag att det till största delen handlar om ett konstuerat behov av yttre stimulans, som tyvärr många småbarnsföräldrar även utsätter sina egna barn för, genom att dra med dem på den ena aktiviteten efter den andra redan under deras första levnadsår... Som om det inte vore tillräckligt stimulerande att hjälpa sina egna barn att tillägna sig ett rikt språk och andra värdefulla färdigheter. Om man vill diskutera kultur och vetenskap, kan man ju göra det med sina barn - på en nivå som är utvecklande för dem - och med sin respektive, på ett sätt som är utvecklande för båda.

Det här med egentid, eller egotid, som jag tycker är en mer passande benämning, tror jag också är förödande för familjen. Jag föredrar tillsammanstid istället, eftersom jag är fullkomligt övertygad om att alla familjemedlemmar mår så oerhört mycket bättre ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans :floet2:
Hemmamamma
Hemmamamma
350 - Storbajsare
 
Inlägg: 782
Blev medlem: sön jan 28, 2007 21:24

Inläggav pelikan » mån sep 07, 2009 13:54

Jag tycker inte att kärnfamiljen kan täcka alla behov.
Användarvisningsbild
pelikan
150 - Pissråtta
 
Inlägg: 180
Blev medlem: mån sep 15, 2008 13:14
Ort: Antony (Paris)

Inläggav Hemmamamma » mån sep 07, 2009 15:55

Var sak har sin tid, som Alfons Åbergs pappa sa...

För mig har det aldrig ens funnits något alternativ till att se till att barnen fått vara hemma de tre första åren. Den tiden är så viktig och kommer aldrig tillbaka! Detta har jag fått höra sedan barnsben och fått bekräftat från så många håll, så för dessa år fanns det liksom full legitimitet att vara oavlönad hemmafru. Något jag aldrig någonsin kommer att ångra!

Men sedan då. Ja, efter de åren föll jag till föga och gjorde som de flesta andra, fast i kanske något mindre utsträckning. Jag jobbade deltid i två år, med ett arbete jag verkligen brinner för, men trots att jag trivdes så bra med mitt jobb kände jag ändå hela tiden att det var så fel att lägga min energi på förvärvsarbete när barnen fortfarande var såpass små. Jag varken hann eller orkade med att vara mamma fullt ut i den utsträckning jag kände att jag behövde. Så nu är jag hemmafru på heltid igen - och det är så underbart skönt! :vågen: Ingen stress! Inget dåligt samvete! Visserligen har jag fullt upp med sådant som ändå måste göras och sådant som inte hunnits med, men nu känns allt som det ska och hela familjen mår jättebra av det! Dessutom är det miljövänligt! :tumup:
Hemmamamma
Hemmamamma
350 - Storbajsare
 
Inlägg: 782
Blev medlem: sön jan 28, 2007 21:24

Inläggav Hemmamamma » mån okt 04, 2010 15:24

Ville bara lägga till en länk till ytterligare en intressant artikel i ämnet:
http://lararnasnyheter.se/forskolan/201 ... -forskolan
Hemmamamma
Hemmamamma
350 - Storbajsare
 
Inlägg: 782
Blev medlem: sön jan 28, 2007 21:24

Inläggav Hemmamamma » tor dec 15, 2011 12:27

Hemmamamma
Hemmamamma
350 - Storbajsare
 
Inlägg: 782
Blev medlem: sön jan 28, 2007 21:24

FöregåendeNästa

Återgå till Snicksnack

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster

cron