Ta bort blöjan på trotsig 2-åring

[blalia]

Jag provar att skriva och se om någon svarar!

Min dotter är 2 år och 3 månader. Hon har från start haft tygblöjor hemma dagtid, pappersblöja på natten + när hon inte är hemma. När hon var två månader började jag hålla henne över handfatet och säga sssss. Då kom kisset nästan alltid. När hon var fyra månader började jag hålla henne på pottan så att kisset kom där istället. Jag tyckte mig se (på näsan!) när hon skulle kissa. Detta gick även fortsatt ganska bra och vi gick och kissade tillsammans när jag behövde samt före och efter vila osv. Däremellan kom det kiss i blöjan också några gånger om dagen.

När min man började vara hemma istället vid 11 månader så glömdes pottan bort lite och när det sedan var dags för dagis med pappersblöjor hela hösten (1,5-2 år) försvann detta ännu mer. Hemma sa hon oftast till när det kommit kiss och ville byta blöjan. Bajset kom ofta i pottan hemma och kom det bajs i blöjan så sa hon genast till.

Sedan kom lillebror när hon var två år. Hon har nu landat lite i det nya men är i trotsåldern. Hon skriker och gråter mycket, mest när hon inte klarar av en sak på egen hand. Däremellan vill hon bäras och vara liten bebis.

Nu har hon fått exem av blojorna på höfterna. Vi har därför låtit henne vara utan blöjor dagtid, men så fort hon får blöja på natten så kommer det tillbaka. Så även om hon är på dagis (är tre halvdagar i veckan).

Vi tänker att vi slutar med blöjan helt dagtid hemma i några veckor, så får vi se hur det går. På natten och dagis så får vi kanske välja tygblöjor. Dagispersonalen säger att de frågar henne om hon vill kissa på pottan men att hon inte vill. Sista tiden har hon slutat att vilja kissa på pottan hemma också och hon vill inte heller säga till när det är bajs i blöjan utan går gärna undan för att bajsa i blöjan. Det är nytt.

Jag känner att hon måste få sköta kissandet och bajsandet på egen hand, eftersom hon trotsigt protesterar mot allt jag föreslår. Nu har vi i två dagar låtit henne kissa i byxorna. Hon får därefter (med viss hjälp men så lite som möjligt) ta av sig trosor och byxor och lägga i tvätten och ta på sig nya kläder. Ofta kommer kisset när trotsstormen sköljer över henne. Då vill hon inte ta av sig kisskläderna heller...

Jag upplever att familjen har landat nu och att vi bara MÅSTE sluta med blöjorna för exemets skull. Detta oavsett hur mycket kissiga byxor det blir. Vad tror ni?

Tips emottages tacksamt!

[blalia]

Vill bara tillägga att vi inte blir arga när kisset/bajset kommer i byxan eller blöjan. Vi ger heller inte massor av beröm när det kommer i pottan utan har en ganska avslappnad hållning.

[Hemmamamma]

Hej!

Först och främst vill jag poängtera att man ALDRIG ska fråga barnet om det VILL gå på pottan/toaletten då det torde vara fullkomligt ovidkommande i sammanhanget. Man skall givetvis fråga om barnet BEHÖVER gå på pottan/toaletten. Det är en stor skillnad och små barn tolkar alltid allting bokstavligt. Därför får man heller aldrig säga till ett barn att det inte gör något om det kissar på sig, eftersom det då får dubbla budskap och inte kan förstå vad omgivningen egentligen vill. Tydlighet är A och O. Det är absolut inte fel att visa att man blir arg och irriterad och säger ifrån när kisset kommer fel och minst lika viktigt att man är tydlig med att ge uppmuntran och beröm när det blir rätt. Det är så barn lär sig!

Er flicka kan ju gå på pottan, då för er del handlar det ju "bara" om att träna bort blöjan. Vi gjorde samma misstag som er med vår första flicka, d.v.s. vi väntade för länge eftersom vi trodde att det skulle gå av sig själv. För en del barn gör det det, men för andra måste man gå in rent praktiskt och aktivt träna bort blöjan, vilket sker smidigast vid 18 månaders ålder.

Låt henne gärna välja trosor själv - av två olika. Om det är en figur på trosan, t.ex. Askungen eller Hello Kitty, så låt då figuren säga: "Du får inte kissa på mig". Det är ett vedertaget knep som brukar vara populärare än att föräldrarna säger samma sak med sin vanliga röst. Strumpbyxor under tiden som barnet vänjer sig av med blöjan är också bra, då barnet då tidigt känner när det börjar komma kiss.

Vad gäller förskolan så är det att föredra att 1) vänta tills barnet är tre år 2) gå tre timmar/dag fem timmar i veckan. Från och med att barnet är tre år får det gå på avgiftsfri allmän förskola tre timmar om dagen fem dagar i veckan. Denna verksamhet är framtagen för att motsvara barnets behov. Barn under tre år har inget behov av förskoleverksamhet utan mår bäst av att få vara hemma. Detta gäller särskilt barn under tre år som fått småsyskon. För barn som får vara hemma med en förälder och sitt nya syskon så blir syskonet vanligtvis enbart en källa till glädje och barnet tycker det är roligt att vara stor och växer i sin roll som storasyskon, medan det är mycket vanligt att barn som lämnas bort till förskola trots att en förälder är hemma med syskonet, reagerar negativt genom att gå tillbaka i utvecklingen och vill vara liten i förhoppning att det då också får lov att vara hemma på heltid med sin mamma eller pappa såsom det yngre syskonet får!

Det finns heller inga fördelar för förskolebarn över tre år att gå längre dagar än tre timmar.

Visa gärna förskolepersonalen mitt svar och fråga om deras ärliga och objektiva synpunkter.

Se också gärna:
http://lararnasnyheter.se/forskolan/201 ... -forskolan

http://www.inblick.se/Default.aspx?ID=5 ... 68&PID=416

Boktips:
"Tid för barn?" av Per Kågeson
"mamma@home" av Elise Claeson

Lycka till!

[blalia]

Kul med ett svar!

Vi har slutat att fråga om hon vill gå på pottan när hon är hemma, men det är just så de frågar på dagis och där vill hon inte. Det låter för mig vettigt att visa att mamma och pappa inte gillar att kisset kommer i byxorna. Vi har allt mer gått över till det av sig själv, eftersom vi upptäckt att hon själv inte ser det som något problem. Som du skriver så kan hon gå på pottaan och märker oftast när kisset kommer, men tycker det är mer omständigt än att kissa i byxan.

Vi har forsatt utan blöja dagtid hemma och det mesta kommer fortfarande i byxorna. Första veckan var hon arg och ledssen och bad om blöja. Trosorna gillade hon tills figurerna sa att de inte ville att hon kissade på dem. Då ville hon vara utan trosor eller leta upp några utan figur på. Tre gånger har hon själv gått till pottan och kissat/bajsat.

Tack för länkarna. Det var dyster läsning.

Jag har själv varit negativ till förskola under föräldraledigheten, men min dotter trivs verkligen jättebra. Och jag menar det. Hon är social och utåtriktad och har två lite äldre kompisar som hon leker med och som är riktigt snälla mot henne. Dagispersonalen är bästa tänkbara. De tar upp barnen mycket i famnen och delar upp barnen så mycket som möjligt. Totalt är det 11 platser, men det är sällan mer än 5-6 barn där samtidigt. Min dotter har ALDRIG varit ledsen vid lämning och om hon inte varit på dagis under några dagar så tjatar hon om att hon vill åka dit. Det har hänt flera gånger att hon vägrar gå ur bilen när vi tex åker till affären och handlar, eftersom hon vill att vi ska köra till dagis...

Men visst, vad gäller projekt "sluta med blöja" hade det säkert gått smidigare utan dagis.

Tack och lov vill dottern inte vara bebis längre nu.

[Hemmamamma]

Tyvärr så är nog de negativa konsekvenserna av tidig och långvarig förskolevistelse inte avhängiga om barnet tycker det är roligt där eller inte. Precis som annat som kan vara onyttigt om det intas i för stora doser/ från för låg ålder. Läs gärna: Tid för barn? av Per Kågesson, så förstår du vad jag menar... (Boken finns billigt i pocket och säkerligen på biblioteket också).

Att lära barnen att behov alltid måste gå före vilja är ju fundamentalt. Jag skulle rekommendera att ni påtalar för förskolepersonalen att de ska fråga om er dotter BEHÖVER gå på pottan istället för om hon VILL. Det finns barn idag som vilseleds att tro att det är farligt att göra sådant man inte vill, eftersom frågorna ställs på ett sådant sätt att barnet får det intrycket. Om man vill använda ordet "vill", så kan man exempelvis fråga barnet: "Vill du gå på pottan eller toaletten?" när man förutsätter att barnet behöver gå på pottan eller toaletten. På så sätt så känner barnet att det få medbestämmande och frågan flyttas helt från huruvida toalettbesöket är befogat eller ej till att handla om på vilket sätt det ska utföras. Detta kan vara lämpligt om barnet är trotsigt, eftersom man då helt utelämnar alternativet att säga nej till själva toalettbesöket, utan visar att man tar det för givet. "Vill du spola själv efter att du gått på toaletten?" är ett annat sätt att ställa frågan. Tänk på att barn alltid tolkar allt man säger bokstavligt så det har verkligen betydelse hur man ställer frågor. "Som man frågar får man svar" säger man ju och det gäller i synnerhet barn.

Lycka till!